Sagan om Isfolket

Ja det tappar charmen i sista böckerna... men jag kan ändå inte slita mig från dem för jag tycker det är så sjukt intressant att läsa om alla förhinder de får när de ska ta sig upp till Isfolkets dal och om Det Stora Svaljet och allt ! Det är inte som första böckerna, men nog bra ändå pga. all spänning
Ljusets Rike är dock för tråkig Som jag sagt innan någon gång så trodde jag verkligen att Solen och Safiren och Farangilen skulle vara mer upphöjda än så och att de kom från en annan planet var ju bara tråkigt ;S DET om något gjorde ju så att charmen försvann

Jag håller helt med, jag läser gärna om de första 2+ böckerna. De är så mysiga Sen kommer Hieke böckerna, jag har väl läst om dem nån gång men de är inte jättebra tycker jag. Och sen blir det liksom inte samma sak. Det är väl christa och Linde-Lou som lyfter lite i bok 34 (? ). Det är ju det som är det mysiga med Isfolket, Nogre; Sverige, Danmark för läänge sedan. Jag älskar historiska böcker

"Första 20 böckerna menar jag ju "

Ja, charmen försvann. Jag menar, Rune på motorcykel

Just det ja, haha!

Jag märkte knappt tidsändringen från 1700-tal till 1900-talet nu när jag läste några av böckerna, förutom när det klart och tydligt stod vilket år det var, så när Ulvar åkte TÅG och Christa skulle RINGA till Benedikte så blev jag chockad