Sagan om Isfolket

En annan sak som böckerna påverkat för mig är att jag blivit en aning öppnare inför andra människors olikheter. Det är ganska stort för att vara jag eftersom jag är känd för att vara ganska obstinat och människofientlig... kanske främst för att jag aldrig förstått mig på andra människor. Någonsin.

"
Dels är jag riktigt intresserad av historia och gammalt språk, har en besatthet av Island och KRÄVER att få komma dit någon gång, helst bo där ett år eller två med haha. Sedan är jag ganska gammaldags av mig också, det har nog mycket med böckerna att göra, men det ser jag som enbart positivt "

Jag är också helt tokig i Island, jag har nästan aldrig rest nånstans i mitt liv men har alltid velat åka till Islandet
Det skyller jag nästan helt på Sandemo, jag läste en bok ur Sandemo-serien för många år sen om en tjej som åker till Island och nästan blir dödad. Är det någon som kommer ihåg vad den heter? Av någon anledning blev jag helt tagen av hur hon beskrev landet. Jag bestämde mig för att jag måste dit och titta nån gång!
Sen blev jag helt överlycklig när jag upptäckte att Häxmästaren handlar om Island!

Jag har också blivit väldigt intresserad av nordisk historia, språk, myter. m.m. Hon gjorde allt sånt så extra mystiskt och spännande



Bye the way, jag tror jag har missuppfattat hur man citerar!?

Undrar om det kan vara Skuggorna kring Linda/För mig finns ingen kärlek du tänker på? (den har getts ut med båda namnen)

Tjejen jobbar som textillärarinna under hemlig identitet eftersom hon avslöjat en knarkskandal i sin hemstad några år innan boken börjar... men skurkarna hittar henne och hon får hjälp av sin ungdomskärlek som är polis och hans otrevlige kollega Johannes.

Ja! Så var det Tack jag har inte kvar boken så jag hade glömt helt

Hmm...vart ska man börja? Känns som att det mesta i min andliga värld är inspirerat av vad jag läst om i isfolket. Har blivit lite av ett rättesnöre i mitt liv. Låter det lagom fanatiskt

Hmmm.
Var mörkrädd, livrädd för spöken och kyrkogårdar, och som barn var häxor "halvexisterande" och något som jag var skräckslagen för.
En helt galopperande fantasi...och kanske är jag en som ser lite, lite av "andra sidan" som farmor?

Och så kom Isfolket...och som föregående skrev. Visst har den påverkat!
Margit kickade mig lite åt Wicca-hållet.
Jag är häx-fascinerad ...men häxor på Sandemos vis. De där som är som alla oss andra...kan vara både goda och mindre goda. Men oftast hjälpande med de medel som finns.
Och spöken...jag delar numera lägenhet med en gammal mycket död dam med en härlig humor. Som slamrar i skåpen när det är ostädat och gömmer diskploppen underst i diskhögen när jag inte diskar tillräckligt ofta.
Kyrkogårdar är bara tryggt...som att gå på Coop en avlöningsdag.

Så tack Margit!

ja sagan om isfolket har påverkat mig. T.ex så har jag börjat med meditation efter att jag läste om Tovas resor i tiden.
Sedan så har min syn på religion och Lucifer speciellt förändrats mycket

Jag hade inte varit som jag är idag utan Isfolket på ett sätt.
För lite mer än ett år sedan så skedde en stor förändring, inuti mig.
Jag har stark självkänsla och känner mig trygg. Jag har massa drömmar och mål inom framtiden.
Min fantasi och tro på "det andra" har växt enormt. Jag tycker att det är jättekul med nordens historia också. Plus att jag definitivt ska lära mig norska och åka på Isfolket trip nån gång.
Detta tack vare Isfolket och min pappas flickvän, min VÄN!