Sagan om Isfolket

1998 utlyste Bladkompaniet (Margits förlag) en tävling där de sökte efter en författare som skulle skriva en ny serie i Isfolket/Raija-stil. För att vara med i tävlingen var man tvungen att skicka in del 1 av serien (alltså en hel roman). 50 personer deltog, däribland Margits båda syskon. Margit gjorde mig äran att ställa upp som min personliga coach och sa bevingade saker som "Jag har blivit refuserad 500 ggr innan jag fick ut min första roman. Hur många gånger har du blivit refuserad? Får du ge upp då?".

Återigen - Margit Sandemo är en av de bästa människor jag har träffat. Det syns inte i böcker/på TV hur fantastisk hon är. Wow! Men det var en parentes.

Jag ansträngde mig allt vad jag kunde för att göra en historisk roman för kvinnor: Huvudpersonen hette Sissela (ja, min dotter är uppkallad efter henne) och fick genomlida båda det ena och det andra. Historien börjar med att hennes föräldrar blir brutalt mördade 1536 och temat i serien är att hon och hennes storebror försöker ta reda på varför det hände, samtidigt som de blir inblandade i Smålands uppror mot Gustav Wasa, lett av Nils Dacke och Jon Andersson.

Bok 1 slutar precis när Dackefejden bryter ut på allvar 1542.

Ingen vann tävlingen. Jag fick tillbaka ett brev med omdömet (på käck norska, vilket gjorde det ännu värre) "Vi ville ha en historisk roman för kvinnor, så vi undrar lite vad det är du har skrivit?"

Margit fick mig att fortsätta.

Det här kan mycket väl vara det bästa jag har skrivit som inte har blivit publicerat (även om mitt hjärta alltid klappar för Nemea så är detta förmodligen mycket bättre) och jag letar fortfarande efter ett förlag som skulle våga ge ut serien.

Den är antingen på 6 böcker (hela Dackefejden) eller 12 (fram till 1580 ca)

Om någon mot förmodan vill läsa den så behöver den säkert lite lätt korr också, säg till så mailar jag den

Ett smakprov:
---------------------------

Ytterligare några dagar gick. Sissela hade inte tid att sitta och tala samman med mor Anna något mer. Hon kom på sig själv med att undra över de två barnen som var i hennes ålder. Var fanns de nu? Varför var de inte på gården och hjälpte till? Hon insåg att hon kunde ha frågat Johan direkt men drog sig ändå för det av någon anledning. Till slut försvann hennes funderingar i allt hennes arbete.

Sissela fick arbeta hårt både på gården och i gästgiveriet men det hade hon ingenting emot. Arbetet fick henne att känna sig nyttig och behövd. Till skillnad från hennes slavgöra i farbroderns hus delade man på uppgifterna på gästgiveriet. Hon började känna en härlig samhörighet, främst med Mårten, Johan och mor Anna, men även med Johanna efter deras samtal om klänningen. Katarina, däremot, blev hon inte klok på. Den andra pigan tog alla tillfällen till att vara elak mot Sissela och lyckades ganska bra med det.

Så en dag kallade Johanna henne till pigstugan med motiveringen att hon inte ville upplåta sitt hem till klädfärgning. Hon hade en finurlig min som gjorde Sissela riktigt orolig och hon bekämpade det genom att hon i hemlighet höll tummarna för att det skulle gå bra. Sissela hade på ett tidigt stadium bestämt att inte fråga Johanna någonting som hade med barnen att göra. Hade den arma kvinnan förlorat två barn ville hon förmodligen inte prata om barn alls. Ändå kunde hon inte låta bli att undra var de två nu levande barnen var någonstans och vad de gjorde.

När Sissela och Johanna klev in i pigstugan slog en unken doft av urin mot dem. Johanna gick fram till sina saker och tog upp en träpotta. ”Fyll den här!”
Sissela bara stirrade på henne.
”Fyll pottan!” uppmanade Johanna igen.
Sissela var så paff att hon bara satte sig ner och fyllde pottan så gott hon kunde. Medan hon gjorde det tog Johanna fram ett stort antal små linnepåsar och en stor träurna som det skvalpade om. ”Dessa innehåller indigo som är förmald till ett fint pulver. Urnan är till för själva färgen.”
Sissela visste inte om allting var ett stort skämt eller inte. Hon hade ingen aning vad hon skulle säga. När Johanna tog den fyllda pottan från henne och tömde innehållet i urnan kunde hon inte låta bli att undra vad det var för barbarer som bodde i Södra Unnaryd.
”Nu är det följande som gäller”, förklarade Johanna. ”Påsarna ska ner i urinen och urnan ska egentligen stå på spiselhällen för att få en jämn och fin värme men tyvärr låter gårdens övriga befolkning mig inte göra detta, varpå vi istället får förlita oss på det varma vädret och den av Gud givna värmen.”
”Vad händer sedan?” undrade Sissela skräckslagen.
Johanna log mot henne som om hon ville provocera henne att ge upp.
”Då ska vi krama påsarna morgon och kväll till innehållet har blandats ut med spadet. Sedan fyller vi krukan med ull och efter åtta dagar…”

Sissela försökte verkligen vara Johanna till lags och det var med förfäran hon insåg att hon inte kunde hindra sig själv från att kräkas. Hon rusade mot dörren men hann inte fram utan spydde ner golvet i pigstugan. Sedan rusade hon ut för att kräkas ännu mer bakom stugan.

”Vi ska inte dricka det”, sa Johanna sorgset men Sissela var utom hörhåll. ”Du lovade mig att du ville ha en likadan klänning som min. Jag skulle inte vara ensam längre.”

De talade aldrig mer om de blå tygerna från Södra Unnaryd.

OK, då är det här nu den enda romanen jag har skrivit som jag är stolt över (jag är inte stolt över min första roman, Nemesis) som inte har blivit utgiven. Chansen att få ut den på Neogames är noll och intet, eftersom det här är en historisk roman och inte en fantasyroman. Så vilket förlag ska jag gå till och hur mycket roll spelar det att jag nu har tre (snart fem) utgivna böcker? Hmm...

Borde spela en hel del roll att du nu är publicerad författare. Vilket förlag ligger Dick Harrison på? de har ju viss erfarenhet av historiska böcker.

/Ulfgeir

Dick har ju lite större historisk tyngd än mig (och skriver väl inte romaner?), det vore en ära att ligga på hans förlag... jag kollar

Stora döden (som jag har läst, jättebra!) kom ut på Ordfront

Kollade i deras katalog

http://www.ordfront.se/upload/filer/pdf-filer%20böcker/arskatalog.pdf

Men kunde inte hitta en enda roman! De verkar vara inriktade på faktaböcker

Hmm, här står dock inget om att de inte skulle ge ut romaner:

Om du har skrivit ett manus till en bok, så är du välkommen att skicka en kopia till oss.

Ditt manus tas emot av receptionen, som noterar vilket manus som inkommit och när. Sedan lämnas manuset till någon av våra lektörer, som ger ett utlåtande.

Därefter kommer manuset tillbaka till förlaget, förlagschefen går igenom och beslutar om vi ska gå vidare eller inte.

Denna process kan ta upp till tre månader. Om manuset refuseras följer vanligtvis inte någon förklaring med.

Vi ber dig notera följande:
Skicka inte brottstycken, utan hela manus.
Skicka inte disketter eller andra digitala medier.
Skicka inte manus via e-post.
Skicka inte handskrivet manus.
Skicka inte bilder.
Skicka aldrig original.
Samla dina kopior i en vanlig plastmapp eller liknande, inte i pärm.
Numrera sidorna.
Skriv gärna ut dubbelsidigt och med 1,5 radavstånd.
Vi ger inte ut barnböcker.
För närvarande ger vi inte ut lyrik.

Skriv »Manus« på kuvertet och skicka till:


Ordfront förlag AB
Box 17506
118 91 STOCKHOLM

Om du vill försöka hos andra förlag, så finns ett bra branschregister på Svensk Bokhandels webbplats, under rubriken »Tjänster«.

Yihaa! Jag har hittat ett intresserat förlag. Diskretionen förbjuder mig att nämna deras namn, men jag skickar in manuset till Dackefejden idag!!!

Den stora frågan är om jag ska döpa om huvudpersonen eller inte, hon heter ju Sissela efter min dotter... eller rättare sagt min dotter är döpt efter huvudpersonen i den här boken... och hon får stå ut med rätt mycket, så det kanske är läge

Heja heja!
Håller tummarna för att det ska gå bra den här gången!

Men varför ska du byta namn på huvudpersonen?

Jag vill inte att Sissela ska tro att det på något sätt handlar om henne, dessutom blir det nog svårt att skriva bok 2 och INTE tänka att det är min dotter typ

Om du känner att namnet är fel så byt!

Tolkien hade ju först tänkt sig att huvudpersonen i LoTR skulle heta Bingo ...

Bingo Bagger Yihaa!

Hmm, du har en klar poäng i det. Har du tänkt på något annat namn då?

Och Frodo Took!
http://www.suite101.com/article.cfm/tolkien/102555/2

Till hans försvar skall nämnas att det nog inte var etablerat än att spelet Bingo hette bingo. Då hette det nog "Beano" - enligt malicen var det någon som ropade fel ...

Charmigt

Setsuna, jag kommer nog att titta i samma gamla namnlista som jag hittade Sissela i, någonstans hittade jag en lista över populära kvinnonamn i Småland på 1400-talet (nära nog typ)

Dackefejden har en ny hemsida: http://webkonsept.com/Wordpress/?cat=15